Startade från Göteborg i god tid - direkt från jobbet -
fredag eftermiddag för att slippa fastna i trafiken.
Bilresan gick bra och vi kom fram i god tid till
Helsingborg för att hinna hämta ut våra nummerlappar
inför lördagens start i Helsingborg Halvmaraton.
Värre var att parkera utanför hotellet...
Lättare sagt än gjort att få in en Volvo V90 på en (för)
liten innergård, bredvid en illa parkerad BMW suv...
Kameror och backvarnare blinkade och pep, men efter
20 svettiga minuter kunde vi äntligen checka in på hotellet.
Sen gav vi oss ut i byn för att äta (och försöka undvika att
vricka fötterna på kullerstensgatorna) i mysiga Helsingborg...
Kolhydratladdade med pasta och en öl.
Härligt att kunna sitta på en uteservering i slutet av augusti!
Lördag morgon, hotellfrukost
(obligatoriskt med wienerbröd inför loppstart!)
och en kort promenad till startområdet vid hamnen.
Redan vid starten 9.30 var det alldeles för varmt!
Någon uppvärmning behövdes inte... Varför valde vi inte
att tura till Danmark istället? Hade varit gott med en kall öl...
Solen gassade över Helsingborg. +25 grader...
För sent att ångra sig nu. Bara gör det!
Men har man gett sig in i leken... Först 21 km SEN en kall!
Kom på att det skulle bli min 10e halvmara - om jag tog mig i mål!
Såg 2-timmars farthållarna några hundra meter framför mig.
Planen var att hänga på dem hela vägen för att sen ta dem i spurten!
Skyltmannen var på plats och hejade som bara han kan,
efter en high five med honom så sprang benen nästan av sig själv!
(en efterhandskonstruktion...)
Peppande skyltar längs banan:
”You look great” ”You can do this”
”Run now, poop later, never trust a fart”
(eller som löparen säger: ”If it less than a teaspoon, it’s still a fart...)
Efter 15 km var jag ikapp och förbi farthållarna som skrek
uppmuntrande: ”Nu går det bara nerför - ni klarar detta”.
Sant! Den sista kilometern var den snabbaste,
men också den längsta... Var så tacksam att passera mållinjen,
att jag höll på att glömma att jag skulle få en medalj!? Min 10e!!!
Hämtade väskan med ombyte och gick till ”Kallis”
ett kallbadhus med nakenbad. Lugnt och fridfullt.
Där låg rynkiga tanter och solade på bryggan vid Öresund,
bruna som russin över HELA kroppen...
Skönt att få av sig sina svettiga kläder
(som luktade som en baja-maja på en musikfestival...)
och ta en lååång dusch!
Helnöjd med tiden 1.58.05 på halvmaran!
Lät maken ”vinna” över mig med 1 sekund efter en
tuff slutspurt! (ingen familjefrid där inte...)
Men målet är inte sluttiden utan MÅLTIDEN.
På kvällen väntade årets höjdpunkt i matväg:
Surströmming!
Nästa år kommer vi igen och gör ett maraton!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar