Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

lördag 23 februari 2019

Lång dags färd mot - helg!

En arbetsvecka är som ett maratonlopp! När man når mållinjen (fredag) känner man sig som en vinnare och veckans alla vedermödor är glömda.

Går ut lugnt i start (måndag). En tung uppförsbacke (tisdag), seg raksträcka (onsdag), vind i ryggen (torsdag) och en liten fartökning (fredag) inför slutspurten och prisutdelningen (HELG). Vinst varje gång!

Med bästa teamet blir vätskekontrollerna (kaffe- och lunchraster) veckans alla dagar, en fest. Men dock. Värt att fira lite extra varje vecka med en medaljceremoni (fredagsfika) att man ännu en vecka, tagit sig i mål utan bestående fysiska men! 

Igår blev det "semmelkladdkaka" till fikat. Jag brukar vara skeptisk till varianter på semlor, som ju redan är ett fulländat bakverk som inte behöver förnyas. Men varianter på kladdkakor gillar jag! Mums!

Det gav mig energi att bokstavligt talat avsluta maraton-veckan med att springa - hem!

Hade dammat av löparskorna redan igår morse och haft de på mig hela dan på jobbet (slutspurten av arbetsveckan) Men skulle de orka ta mig hela vägen hem efter det? 

20 km - knappt en halvmara!?

Pulsen var som högst när jag skulle byta om och smita ut, helst utan att någon såg mig. Jag var helt genomsvettig och betedde mig som att jag hade droger i träningsväskan. 

Efter det stresspåslaget var det riktigt avkopplande att lunka hemåt. Långt, tungt, lite kyligt men jag kom hem innan det blev mörkt!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar