Den senaste veckan har det varit ovanligt kallt -
inte för en norrlänning - men ändå - relativt kallt
för att vara här i Göteborg. Men som kompensation
har vi fått se solen skina från en klarblå himmel.
Vi har snö som ligger kvar - utan att slaska!!?
Med rätt kläder, rörelse, eld, kaffe (gärna spetsat),
inre glöd (?) och ett renskinn, så inte bara överlever man,
(ja, många här är förvånade!) man kan njuta av att
vara utomhus - i timmar - utan att frysa ihjäl!
I fredags hade vi gruppmöte och lunch utomhus.
Termometern på morgonen visade blott
(en dag ett ögonblick i sänder) minus 14...
Man kunde - utan dåligt samvete - starta arbetsdagen
vid datorn på hemmakontoret iförd långkalsonger.
Tog en stund att skrapa fram bilen, då dieselvärmaren
vägrar starta, då vi kör för sällan och batteriet laddar ur...
(ett av I-landsproblemen som hemarbete medför...)
men jag fick ju själv upp värmen och sen var det riktigt
spännande att ge sig i väg för att träffa folk!
Inte varje dag!
Och inte vilka som helt utan BÄSTA teamet!!!
Dagen D till ära iklädd bästa understället,
matchande mössa och överdragsbyxor!
Mössa är nödvändigt - inte bara för kylan,
utan för att hålla styr på en lockdown-frisyr,
som inte sett en sax på flera månader...
Överdragsbyxan hade krympt 2 storlekar i garderoben
- men den fortfarande att knäppa - iaf INNAN lunchen...
Jag utmanade sömmarna genom att värma mig med yogaövningar
ovanför eldfatet. Glödposition i dubbel bemärkelse!
Sen valde jag en tryggare position och satte
mig varmt, snyggt och tryggt på mitt renskinn!
Så trevligt att få hänga med hjärn-gänget igen!
Live - utan tekniska störningar.
Bara med alla individers personliga störningar och
särdrag (och utan att kunna sätta någon på "mute")
Den härliga känslan och glädjen hängde kvar flera
timmar när jag återgått till hemmakontoret.
Lukten från grillröken hänger FORTFARANDE kvar...
Bra där, nu både luktar jag - och ser ut - som en grillkorv!
Som om denna dos D-vitamin inte var nog, så stämplade familjen
ut tidigt och packade längdskidorna i den nu upptinade bilen.
Det blev några kilometers skidåkning innan solen försvann ner
i horisonten. Mycket jobbigare än det ser ut att vara på TV!
Särskilt om man bara ätit pinnbröd och marshmallows till lunch...
Men HUR härligt att få ha After Ski på hemmaplan?
DEN kaffedrinken smakade bra efteråt!
Jag slösade inte med kaffet - om man säger så...
Lördag morgon var det fortfarande klart och kallt.
Men är det första lördagen i Februari,
så är det ingen vanlig dag utan "Löpningens dag"!
...och min förstföddes födelsedag - i den ordningen!
Med rosor på kinden och solsken i blick fick jag ännu
mer D-vitaminer i ett gnistrande vitt vinterlandskap!
Nu i efterhand kan jag intala mig själv att det var
allt igenom härligt. Sanningen var att det enda som
fick mig att uthärda 15 långa, tunga kilometer var tanken
på de scones, färdiga att gräddas, som väntade hemma.
Hemma var det dukat för brunch och födelsedagsbarnet
var återuppstånden, lagom till jag var (helt) färdig.
21-årsdagen firades med en "enkel tulipan" -
bokstavligt talat... Ja och blåbärstårta såklart!
Söndag morgon var det dags för mer ljusterapi.
Inte i fäders spår och knappast mot några framtida segrar.
Men utan vare sig teknik, fäste eller något vidare glid,
så är man glad att man kommer fram helskinnad och att
FIKAT som dukas fram håller VÄRLDSKLASS!
Hoppas på många fler "vita" helger!
Vitt som i snö, grädde och marshmallows!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar