Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

lördag 15 februari 2020

I nöd och (o)lust

Det är ju inte alla mornar man ”studsar” ur sängen
och ut i löpspåret... Vardagar går det ”lätt” och av bara
farten (nästan). Men på helgen hinner man vara vaken
och vid medvetande ett par timmar, innan det är dags.
Vilket gör att man hinner tänka efter före...
Förnuftet hinner vakna och säga att:
”man måste inte springa i tid och otid,
man ”måste” faktiskt  inget alls...”

Kan inte ljuga och säga att jag ville springa alls idag.
Men, jag ville ”ha sprungit”... Ha det gjort!
Springa, springer, sprang, HAR sprungit - Perfekt!
Som i svenska språket grammatiska tempus - ”perfekt”!

Tanken på att ge sig ut kändes både onödigt och olustigt.
Jämngrått ute och ingen sol i sinne...
Men man vill ju ligga steget före och göra bort långpasset
i lugnet före stormen Dennis som är på ingång.

När man inte drivs av lust, får man ta till sin list.
Hitta på mutor till sig själv, locka med att det blir en
eftermiddag med vinterstudion och varm choklad.
Sen. Efteråt!

Funderade på vilket vägval jag skulle göra,
ville välja en runda som maximerade nedförsbackarna...
Men är det långpass så kan man inte välja den kortaste,
lättaste vägen. Tyvärr valde jag inte heller den ”roligaste”
vägen. För att komma ifrån alla backiga partier hamnade
jag på en 5 km raksträcka i lätt motvind, parallellt med
motorvägen... inte mycket lust eller fägring där!

Men kilometrarna tickade på och tiden går fort,
även om det inte är så där jätteroligt...
Så till slut kan man äntligen välja en väg
som leder hemåt - och gjort är gjort!

Skönt att kunna säga:
Jag HAR sprungit 23 km!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar