I min desperation att odla ett vettigt intresse så provade jag att rida för första gången 40+ fyllda. Vem har inte varit hästtjej som barn? Jodå- även jag. Jag läste hästböcker, städade (sedan länge oanvända) ladugårdar för att kunna ställa hästen som jag skulle hyra. Jag lekte med plasthästar, satte tömmar på syrran och tränade "hoppning" och bäst av allt: Jag hade en egen riktig häst… I trä…
Så min hästperiod var mycket teoretisk. Sanningen är att jag var och är livrädd för hästar.
Jag har ingen anledning att vara rädd, ingen häst har sparkat eller bitit mig - jag skulle aldrig gå så nära så att det skulle kunna hända…
Men jag provade att rida. Kan bara säga att "rida lätt" är mycket svårt, att "sitta av" är en stor konst (som jag faktiskt klarade rätt så bra, tack vare övning på trähästen som barn?)
Träningsvärken efter en timmas ridpass är mördande… Men nu har jag provat. Det får vara bra så!
Men jag kan ju inte släppa mitt nygamla intresse helt. Så traditionsenligt (för andra året irad) var det igår dags för ett besök på Göteborg horseshow och hästmässa.
"Köp ingen häst" var det sista T sa innan jag gick. Men om de har ett bra erbjudande, typ "ta 2 för 1" då måste jag väl slå till? En ridpiska... Kanske kan det vara börja till en ny hobby???
Min Chico! Vi har haft många långa äventyr, då jag ridit in i solnedgången på honom... ;o)
SvaraRaderaKul att du kommit igång med blogg - det tog inte ont, eller hur?
Nej, det var ju lättare än jag trott! Att jag väntat så här länge???
SvaraRadera