Än så är det vinter?

Sov du lilla videung, än så är det vinter...
...enligt almanackan...


För idag satt vi ute (utan jacka!) och åt glass!

Uppdaterad!

Gjorde ett nytt fåfängt försök att uppdatera garderoben i helgen... 

(jag är inte den som ger upp (s)hoppet!)

Hade sett ett par byxor i gult (!!?) i en annons på nätet. Kanske något för mig? Passerade en fysisk butik i lördags och passade på att prova - IRL. Kvack och nej tack!

Modellen "highwaist" - och storleken var perfekt, men färgen gjorde att jag såg ut som en naken gödkyckling med gulsot och celluliter!? Resultatet blev ett riktigt lågvattenmärke... 

Lika delar Body Pump och semlor har satt sina spår på låren... Jag behöver inga kläder som "lägger på" kilon, det klarar jag så bra själv!

Body Pump och semlor har dock inte gjort samma avtryck på min överkropp. 

Kontorsarmarna är intakta... Bara skinn och (kyckling)ben! 

Våren får fortsätta gå färgmässigt i moll... Supernöjd med med mina nya byxor. I SVART!

Lång dags färd mot - helg!

En arbetsvecka är som ett maratonlopp! När man når mållinjen (fredag) känner man sig som en vinnare och veckans alla vedermödor är glömda.

Går ut lugnt i start (måndag). En tung uppförsbacke (tisdag), seg raksträcka (onsdag), vind i ryggen (torsdag) och en liten fartökning (fredag) inför slutspurten och prisutdelningen (HELG). Vinst varje gång!

Med bästa teamet blir vätskekontrollerna (kaffe- och lunchraster) veckans alla dagar, en fest. Men dock. Värt att fira lite extra varje vecka med en medaljceremoni (fredagsfika) att man ännu en vecka, tagit sig i mål utan bestående fysiska men! 

Igår blev det "semmelkladdkaka" till fikat. Jag brukar vara skeptisk till varianter på semlor, som ju redan är ett fulländat bakverk som inte behöver förnyas. Men varianter på kladdkakor gillar jag! Mums!

Det gav mig energi att bokstavligt talat avsluta maraton-veckan med att springa - hem!

Hade dammat av löparskorna redan igår morse och haft de på mig hela dan på jobbet (slutspurten av arbetsveckan) Men skulle de orka ta mig hela vägen hem efter det? 

20 km - knappt en halvmara!?

Pulsen var som högst när jag skulle byta om och smita ut, helst utan att någon såg mig. Jag var helt genomsvettig och betedde mig som att jag hade droger i träningsväskan. 

Efter det stresspåslaget var det riktigt avkopplande att lunka hemåt. Långt, tungt, lite kyligt men jag kom hem innan det blev mörkt!